Skriver idag eftersom jag var så trött efter gårdagen.

Dagen började klockan sex. Jag skulle vara på sjukhuset 9.00 men jag ville hellre vara där för tidigt eftersom det snöade dagen innan. Grejade i ordning allt för besöket. 3 påsar Naturdiet och shakern. Block att skriva i och korsordstidning. Tänkte inte sitta helt uttråkad utan sysselsättning.

Kom till sjukhuset kl.8.15 Skönt att vara tidig. Går iväg till Kirurgmottagningen och betalar 230 kronor. Därifrån blev det blodprover. När jag kommer dit är det 19 före mig i kön. Jag blir stressad och funderar om jag kommer hinna till 9.00 Ringer upp till 70A2. Dom säger att ta det lugnt och ta proverna och kom till oss när du är klar. Jag sätter mig lugnt ner och väntar.

När det äntligen är min tur så hittar inte personalen vilka prover jag ska ta. Hon ringer upp till avdelningen och dom skickar ner den infon. Hon sticker mig och det blir ju som vanligt problem. Helt plötsligt slutar blodet rinna. Hon kör runt lite med nålen och det gör ont som sjutton. Till slut får hon ut sina 4 rör. Hon drar ut nålen och sätter på tejp. Då kommer en annan sköterska med en lapp att jag ska ta socker också. Omstickning!! Nu tar hon en fjäril som hon sätter i ett synligt kärl på armen. Funkar direkt. Sedan var det gjort.

Jag ångar iväg upp till 70A2. Det är ju samma avdelning som jag gjorde min gastric banding på år 1996. Där uppe säger dom direkt att jag kan gå ner och göra ett EKG. Dom ger mig en karta och jag rusar iväg. Tar mig dit och får komma in direkt. Där ser allt jättebra ut. Får med mig EKG tillbaka till avdelningen. Klockan är då 10.00

Tillbaks på 70A2 så hugger direkt en kvinnlig kirurg mig för inskrivning. Hon var jättetrevlig. Hon frågar mig hur det gått med pulverdieten. Jag svarar bra men måste ju erkänna att jag bara ätit 520 kcal istället för 1290 som dom rekommenderat. Hon ser lite bekymrad ut. Eftersom vi ska snitta dig tycker vi det är onödigt att du utsätter kroppen för den påfrestningen som en sådan svält medför, sa hon. Vi är också rädd om din hjärna som behöver socker.

Jag kände mig lite dum. Hon frågade om jag inte dom sista 2 veckorna kunde öka till 1290? Absolut, sa jag. Så nu blir det kanske dåligt med viktnedgången framåt.

Jag frågade om mitt fotsnöre. Hon sa att så länge de inte är metall gör det nog inte så mycket men hör för säkerhets skull efter med narkosläkaren senare.

Då frågade jag om jag hade chans att få behålla gastric banding sakerna som nu finns i min kropp? Hon tittade lite förskräckt på mig och sa att dom är ju väldigt förstörda efter att ha varit i din kropp i 15 år. Vill jag absolut ha dom kanske dom går med på det men hon trodde inte det. Fråga Narkosen, sa hon, igen.

Hon berättade att jag ska skrivas in kl 18.00 den 12/12 alltså om 13 dagar!!

Hon frågade om jag hade några frågor men jag sa att jag har pluggat upp mig så väl på det här så jag undrar ingenting. Hon lyssnar på mitt hjärta och mina lungor. Allt lät bra! Hon vill känna hur mina existerande är känns eftersom dom kommer gå in i samma ärr. Hon visar att mitt nya ärr kommer att gå från slutet av bröstbenet till naveln. Vi tog adjö. Nu var klockan 10.40

Fixar min shake och dricker den. Satt i dagrummet och löste korsord. När jag sitter där kommer det ut en tjej till matvagnen i korridoren. Hon frågar personalen vad hon kan äta. Dom säger att hon t.ex kan börja med youghurt. Hon går förbi mig. Hälsar och sätter sig 2 bord längre bort. Jag blir så nyfiken att jag måste bara kolla. Går fram till henne och frågar om hon gjort en viktoperation? Ja, svarar hon. Jag har gjort en sleeve. Vi pratar en del och jag rekommenderar att hon ska gå med i Viktop för att kunna prata med andra viktopererade. Hon hade aldrig hört talas om det. Pratar lite om hur hon känt efteråt och sånt. Efter ett tag lämnar jag henne och går tillbaka till mitt korsord.

Klockan 13.30 träffar jag sjukgymnasten Gunilla. Hon visar mig lungblåsaren som hon sedan ger mig och säger att den får jag av henne. Den ska jag ha med mig hit till sjukhuset i min nessesär. Får papper om hur jag lättast sätter mig upp i sängen efter operationen utan att belasta magmuskulaturen. Hon frågar om jag röker? Nej berättar jag. Det har jag aldrig gjort. Hon säger att det är bra men jag kommer ändå ha slem i lungorna som behöver hostas upp. Hon pratar om hur viktigt det är att komma upp och gå efteråt. Det vet jag ju eftersom jag redan opererats tidigare. Hon berättar att vi kommer att träffas igen. Sedan går hon iväg.

Direkt efter henne kommer sjuksköterska Berit Nyberg. Jättetrevlig och hurtig människa. I korridoren får jag väga mig och så tar hon en syresättning i blodet. Jag hade 96%. Inne på ett rum berättar hon igen att jag ska vara här kl.18.00 den 12/12. Jag kommer att duscha med Hibiskrub på kvällen. Kommer också få första blodförtunnande sprutan på kvällen. Sedan blir det fasta efter midnatt. Ska sedan duscha igen på morgonen. Hon visste inte hur jag stod till i kön än. Hon skriver in alla mina värden på datorn. Tar ett blodtryck och det var 130/90. Jag frågade varför jag fått så högt undertryck nu. När jag var smal hade jag typ 120/60. Hon trodde det berodde på att det nu får hjärtat jobba hårdare eftersom jag väger mer.

Jag frågade om hur det blir med smärtstillande. Hon sa att jag kommer att få en morfinpump inopererad där jag själv kan bestämma när jag ska ha smärtstillande. Jag berättade då att när jag gjorde min tidigare operationer så sov jag hela tiden och fick nästan hallucinationer av morfinet. Berättade att i min släkt så reagerar vi redan på små doser av medicin. Hon sa att jag kanske skulle höra med narkosläkaren om det. Jag kanske kunde få någon annan smärtmedicin istället. Hon sa att jag nu på en gång kunde gå till narkosen.

Jag får en ny karta, för att hitta dit + mitt EKG. Kommer in i ett rum där jag lämnar ifrån mig mitt EKG. Väntar ett tag till en läkare hämtar mig. Han knackar in i en dator. Klämmer på min hals och tittar i min mun. Gissar att det har med intuberingen att göra?! Han är trevlig men har bråttom. Jag kommer inte ihåg vad det var jag skulle fråga. Han frågar om jag haft sura uppstötningar. Jag berättar att jag inte kännt några men att Magnus Sundbom sätt att jag haft det när han gjorde min gastroskopi. OK, säger han, då får du Losec på kvällen och på morgonen innan op. Ja, då var vi klara sa han. Då kom jag på att fråga om mitt fotband. Det där plastar vi bara in sa han. Det behöver du inte ta bort. Jag blev så glad att jag glömde att fråga allt annat.

Tillbaka på avdelningen så får jag träffa sjuksköterska Berit igen. Hon kollar att allt ser rätt ut och att allt dom vill veta är gjort. Nu kan du åka hem, säger hon, och du är välkommen den 12/12. Och nu ska jag säga något som jag aldrig säger till mina patienter. - Gå hem och ät mer!!!

Allt slutade klocken 14.30 Så skönt att det var slut.

Måste nu skriva till avdelningen och fråga om saker som jag glömde bort.   

Idag har jag alltså ätit mer! Har fördubblat påsarna. Hoppas det hjälper min stackars hjärna.

Detta är Akademiska sjukhuset hus 70. Avdelning 70A ligger högst upp i huset.

 

EvaMirola

29 november 2011 15:29

ÄNTLIGEN :-)) så va du ett steg närmre .... Härligt :-) och bra att du försöker få i dig mer. Siste veckan med pulver för mig så drack jag bara en påse om dagen för jag mådde så illa. De va därför jag hade svårt att komma igång efter op sa dom .... Men skönt de gick bra för dig ..... Kram

http://www.bumbibollen.blogg.se

viktigavagenvidare

29 november 2011 16:48

Tack Eva! Skrattar alltid glatt åt dina direkta inlägg.
Har idag ätit dubbla påsar. Kommer väl inte gå ner ett gram men det får jag ta sedan. Jag är ju inte 20 längre så det är nog tuffare att komma igång efter en operation.
Skönt att du ändå klarade dig fast du åt så lite innan op.
13 dagar kvar!!!! ☺
Kram ♥

 

Lena Lindberg

29 november 2011 22:43

Tusen tankar i huvudet..vet..
Bra att du får äta lite mer, inte säkert att det påverkar viktminskningen negativt, kan faktiskt vara tvärtom !!
Kram :)

http://lenalindberg.bloggplatsen.se

viktigavagenvidare

30 november 2011 09:04

Vi får se hur det går. Känner mig piggare hur som helst. Tror inte det var bra att städa flera timmar varje dag och sedan äta så lite. Jag blev alldeles slut.
Nu är det bara att hoppas att allt går bra!
Kram till dig Lena ♥

 

Kanie - GBP op, maj 2011

1 december 2011 16:24

Intressant läsning om inskrivningsdagen! Jag hade i princip samma process och jag fick även träffa en sjukgymnast för pep-pipan som man skulle blåsa i varje timme för att lungorna skulle få tillräckligt med luft och inte bli förstörda när man bara låg ner. Fick du också en sådan? haha usch vilken hemsk liten sak :) - du vet nog nu vid det här laget vad det är för sådan hemsk sak ;)

Min sjuksköterska blev helt förvånad över att jag gått ner 6kg på 3 veckor av flytet, hon tyckte det var oerhört bra gjort och sedan sade hon inte någonting mer ang. om jag skulle gå ner mer i vikt eller om jag skulle sluta. :P
Kirurgerna sade inte heller någonting gällande min mage efter op.
Så jag tog förgivet att det var bra :)
Jag låg också på 70A2 och dem är väldigt bra där, dem tar väl hand om en och man känner sig oerhört trygg. Jag har lust att åka dit och besöka personalen och tacka för den hjälpen som jag fick för ett halvår sedan och se ifall de känner igen mig :). ahha.

Det kommer att gå fint ska du se! :)

Sista dagen innan open grät jag oerhört mycket pga nervositet och rädsla, samt ensamhet. jag ville bara därifrån, jag låg och i korridoren eftersom att jag skulle opas tidigt på morgonen därpå. Usch hemsk natt alltså. Fast jag lyckades dock somna tillslut. :)

hehe om det är någonting du undrar över så är du välkommen att maila mig vännen!
Stor kram på dig! <3

http://ordinarygirlie.blogg.se

viktigavagenvidare

1 december 2011 17:08

Ha ha, var det pep-pipa det hette?! I min text kallar jag den lungblåsaren och ja jag fick en sådan. Ful liten pryl men säkert bra.

Herregud att ligga första natten ute i korridoren??! Det hoppas jag att jag slipper. Stackare!!!
Skulle vara jättekul om du gick upp på avdelningen och hälsade på. Undrar om dom skulle känna igen dig? Tror inte det. Du skulle få ta med dig kort. ☺
Det känns som allt kommer att gå bra så jag är ganska lugn. Det blir nog värre typ dagen innan inläggning och framåt.
Jag hör absolut av mig om jag behöver. Jag vet att du finns där och jag finns även här för dig. Det vet du!
Stor kram till dig vännen! ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Äntligen har jag gått ner 40 kilo. Väger idag 86,5. Känns som jag stod still i evigheter men sedan gick det snabbt nedåt igen. Det märks att man går ner långsammare ju mindre det är kvar att ta av.  Jag ska också boka tid för att ta min B12 spruta....

Har fotat mig idag. Det blir cirka 8 månader sedan OP:en:               Vägde på första bilderna 126,5 och idag 89,1 = -37,4 kilo. ...

Idag är det 8 månader sedan operationen med gastric bypass. Har vägt mig också. 89,5 kilo. 0,3 kg på en månad. Kroppen står väl still och vilar gissar jag. Jag bryr mig inte så mycket om det. Jag mår bra. Ingen tittar på mig och tänker att "Gud vad h...

Idag kom min frisör tillbaka från sin semester. Jag hängde på låset och bad om första tiden hon hade. 2 timmar senare satt jag i stolen för slingning och klippning. Hon höll på i 1 timme och 50 minuter och jag blev så nöjd. Färgen vid örat är min ege...

Har idag varit på Röda Korset i Uppsala. Det var jättemycket folk eftersom dom öppnade för första gången efter sommaruppehållet. Köpte en "lusekofta" för 120:- Har velat ha en sådan jättelänge så jag blev jätteglad.   Jag har varit i kontakt med...